What are you made of?

Men alltså herregud! Jag sitter på ett hotellrum i Stockholm och är helt lyrisk över igår kväll. Jag, Anna, Globen, the Killers. Det kan ha varit andra personer där också men det är ingenting jag har något minne av. Det var helt fantastiskt. Alldeles underbart.

20130301-101826.jpg

Nu ska vi snart hem till vardagen igen. Vi har varken fikat, frossat eller druckit alkohol. Vi har morgonpromenerat, varit på stan, shoppat bär och nötter och ätit kvarg. Vi är precis lika glada för det. Och så mår vi lite bättre.
I eftermiddag blir det efterlängtad träning, minst spinning blir det, men såklart att man kan försöka få in lite mer än så när man ändå ska köra.

Det blev femton i onsdags förresten. Kilometer alltså. Det är den längsta rundan hittills i år. Nu fortsätter vi på det spåret. Nya skor bara så slipper jag få så jävla ont i knäna hela tiden.

Annonser

Jag har världens starkaste kompis.

Jag inser att jag inte har skrivit sen innan träningen i fredags. Jag körde de där två passen; njöt av ångesten som benträningen medför och dog cirkeldöden. Sen var jag inte så mycket människa på hela kvällen. Men det var roligt. Helt underbart faktiskt.

Igår var jag, Mia och Victoria och tittade på Hanna när hon tävlade i styrkelyft. Hon är så stark att det blir omöjligt att s in just hur mycket hon kan lyfta på den sär jävla stången egentligen, och vi var så stolta där vi stod och höll tummarna inför det där sista marklyftet. Det var personligt rekord på gång och vi hade fjärilar i magen. Vi hade inte behövt hålla några tummar, och vi hade inte behövt vara nervösa. Hanna lyfte den där stången som om det vore det mest naturliga i hela världen, och hon verkade inte ens fatta att det hängde 155 kg i armarna på henne.

20130127-105817.jpg

När allt var klart och Hanna var kvalificerad för SM, tog vi andra vårt puck och pack (ja vi hade ju givetvis matlådor och proviant med oss, herreguud) och åkte iväg mot lager 157. Vi tänkte att vi ändå hade lite tid på oss, så när vi kom dit tjugo minuter innan de stängde så fick vi ju tänka snabbt liksom. De slutade givetvis med att vi handlade alla tre, så det var ju inte för inte vi satt nöjda och belåtna i bilen på vägen hem.

Idag jobbar dygn så det blir ingen träning så långt ögat kan nå, men det är ju lite så det är nuförtiden. Jag hittar luckor där jag kan, så att säga.