Jag håller på att drunkna i ett hav av muffins, kanelbullar och småkakor.

Jag har inte bloggat den här veckan. Det har liksom inte känts så lockande helt enkelt. Jag har varit stressad, energilös och inte alls positiv, och det är ju lite trökigt att dela med sig av det klart. Så. Jag har inte bloggat eller överhuvudtaget gjort något som kan liknas vid ett måste. Jag har bakat konstant i tre dagar och idag sa mitt kakmonster till sambo att jag inte kan fortsätta såhär. Han kommer bli tjock då. Jag får väl baka sockerfritt istället tänker jag, då lär han ju inte vara lika snabb på att äta upp det.

Igår kväll var jag ute på årets första riktiga höstrunda. Jag bara sprang och sprang, och det var som om jag hade hur mycket som helst inom mig som bara ville ut. 16 km kom jag, och hade det inte varit för att min kropp just nu är ovan vid den belastningen (vilket gjorde att jag fick ont i höft/knä) så hade jag kunnat springa en mil till. Utan problem. Jag hittade den där känslan igen kan man säga, känslan av att löpningen finns till enbart för att man ska njuta av den. Det är en fantastisk känsla och jag har saknat den så mycket att det värker i kroppen.

20130919-222921.jpg

Annonser

Ännu en redogörelse, så att säga.

Ingen träning idag, men väl en härlig höstpromenad (det skulle lika gärna ha kunnat stå ”vår”. Var faan är min kyla?!). Jag och Johan tog strupen upp till berget, knallade runt tvåochenhalvan och sen hem igen. Jag lagade (briljerade rent av, jag ÄGDE den där sufflén) torsksufflé (oh my looord vad gött det är! Jag ÄLSKAR torsksufflé!!! (Jag kom lite plötsligt underfund med häromdagen att mina tankar till 75% handlar om mat. Johan undrade lite fint hur många procent han fick, och med tanke på att träningen tar en del så sträckte jag mig till 10%. Det kändes ändå väldigt generöst, det måste jag säga.)) och vi åt och sen var det dags att gå och jobba. Nu är jag hemma igen, har fluffat, duschat och ska kasta mig i säng. Imorgon bitti har jag en het träningsdejt med Mia, och sen på eftermiddagen blir det -återigen- till att jobba stängning på gymmet.

På lördag är jag ledig, då ska jag bara träna, äta och umgås med Mia. SOM jag längtar!

Söndag som direkt motsats till vilodag.

Jag vaknade efter en go sovmorgon, käkade frulle, tvättade, körde ett helt sjukt benpass med underbara Victoria (hon är ju ett monster för övrigt, jag körde hela passet på hennes uppvärmningsvikter. Typ), käkade lunch, brände en plåt med knäckebröd och ska nu ner till gymmet och leda spinning. Ett pass som jag kanske råkade göra ännu jobbigare precis. Härlig söndag ju!

Sån där vila.

Efter sex konditionspass denna veckan hade jag vilodag idag. En vilodag jag fyllde med matshopping, knäckebrödsbak, serietittande och sen jobb hela eftermiddagen och kvällen. Imorgon tänker jag att jag ska inleda dagen med ett benpass och sen Åsis spinning, vi får väl se om det blir så. Jag blev utlovad ordentligt pepp på spinningen iaf så det är väl bara att kötta tänker jag. Skönt att ha gjort ett dubbelpass på morgonen eftersom jag jobbar sen på eftermiddagen. Men nu ska jag sova. Råkade sätta mig i fotöljen när jag kom hem, och fastnade liksom där sen. Jag önskar jag kunde teleportera mig till sängen, med borstade tänder och allt. Typ som jag tänker mig att Harry Potter skulle göra i den här situationen. Jag hade inte haft något emot att vara som Harry Potter just nu. Fast minus hela den där Voldemort-grejen då, det känns ju inte alls särskilt härligt.

Nej men sängen då. Drar dit nu. Godnatt.

Det här med att städning också är en form av träning..jag vet inte det jag..

Vaknade upp till ett pass yogalates imorses, världens bästa yogainstruktör Ulrika la in övningar som passade extra bra för mig och Hanna, och det var en skön start på dagen. Sen fortsatte det med frukost, lunch med min älskade mamma och sen till sist middag och soffhäng med J. Kändes ju väldigt märkligt att bara vara hemma och vänta på att han skulle bli färdigtränad, det händer ju inte jätteofta att jag inte är den som tränar. Men så är det ju bara sex dagar kvar nu, det är ju inte läge att dumträna. Nej, jag skulle vara hemma och göra minsta möjliga bestämde jag. Jag provade det i ungefär tre minuter innan jag blev rastlös och bestämde mig för att göra något annat. Smsade både Hanna (som för övrigt tyckte att jag skulle ta tillfället i akt att ”slappa”) och Johan om promenad, men nej nej, det var träning och det var jobba över och även om Johan ringde upp och tjötade bort en stund så hade jag ju ändå skitmycket tid till att göra ingenting kvar när vi la på. Bestämde mig för att städa lite i köket, gå över diskbänken lite liksom. Det slutade givetvis med att skåpsluckorna och diskhoarna var kliniskt rena, och att ugnen blänkte som aldrig förr. ”Vad fan har du gjort med den, den ser ju ut som ny?!”, var väl den ungefärliga responsen när jag visade upp resultatet för J, och det säger väl litegrann om hur bra jag är på det där med att ”slappa”. Kan det inte bara bli söndag snart så att jag kan börja träna som vanligt igen. Det är ju inte normalt att ha såhär mycket tid över.

Lördagsnöje.

Jag har städdag idag. Ni vet, skrubbar allt som skrubbas kan medan man lyssnar på jättehög musik. Just nu har jag en vilopaus dock. Det är ju det som är det bästa med städdagar, att lägga sig och vila mitt i molnet av rengöringsmedel, och slippa den där känslan av att bli stressad av kaoset runt omkring.

Ikväll vankas det grillning på altanen med Hanna, Mia och Jenny. Det kan ju knappast bli bättre än så en lördagkväll. Sen lite senare ska vi till stan och vara sådär härligt snygga och sen blir det hemgång innan det blir alltför sent, jag ska ju trots allt leda spinning imorgon förmiddag. Och jag är ju trots allt inte 20 längre.

Och då försökte jag ändå.

Jag har lagat trerätters till Hanna idag, som tack för att hon tapetserade mitt kök (jag hjälpte till). Hon kom hit supersnygg, åt med bestick och satt med benen i kors. Jag frågade varför och hon sa att hon tänkte det här som en dejt (liksom på grund av att vi inte riktigt har någon annan att dejta just för tillfället). Så där satt hon, med kniven och gaffeln helt propert i hamburgaren och förde sig som en dam, och tittade på mig som satt bredvid; utan brallor, med sås i hela ansiktet och en kladdig hamburgare i näven. Plötsligt tyckte både jag och Hanna att det kanske inte är så konstigt att jag inte har någon kille (och att det inte är lag på att jag måste ha haklapp vid all förtäring av mat). Desto konstigare med Hanna dock, hon är ju både trevlig och renlig.