Dygn.

Jag är trött, så kan vi sammanfatta den här dagen. Jag har jobbat sen klockan åtta imorses och jag har elva timmar kvar. Sen ska jag till gymmet och springa intervaller tillsammans med Mia. Och på eftermiddagen ska vi köra cirkel och spinning. Liksom för att ta igen dagens vila.

Annonser

All work and no play.

Jag var ju lite sådär småtrött igår när jag kom hem vid 17.30, inte hade ätit på 5,5 timmar (vilket nog placerar sig på topp tio över antal timmar jag gått utan mat. Nånsin) och varit igång sen 05.15. Jag åt världens största portion med gröt, hörde av mig till Mia, och sen rätt som det var hade jag en löpardejt inbokad till kvällen. Vi tog vår vanliga milsrunda, och det var ju inte utan att jag kände mig lite svajig efter dryga hälften. Det där med oregelbundna matvanor och för lite sömn känns som en dålig kombination när det kommer till mig. Men men, ungefär två mil löpning blev det totalt igår och det får man ju vara nöjd med i snö och kyla.

Idag tog jag sovmorgon, såg klart sista avsnittet av Homeland och knallade sen bort till jobbet. Jobbade 12-23.30 så det fick inte plats någon träning tyvärr. Kompenserar det imorgon eftermiddag när jag ska riva av tidernas benpass. Först ska jag jobba dock, så jag får se till att somna nu istället för att sitta här och skriva en massa strunt. Godnatt hörrni.

Rise and shiiiine.

Jag jobbade mellan 8-23.30 igår, och sen gick jag hem och sov. Nu är jag uppe igen efter fina sex timmar, och försöker tagga till för ett crossfit-pass med Hanna och Mia. Jag tänker koffein, jag tänker ashög musik på väg ner till gymmet, jag tänker bit ihop och kör. Onsdag idag redan, kul! Onsdag betyder cirkel vet ni, jag älskar cirkel. Och mat. Mat älskar jag jättemycket.

Jag kommer ju bli så stel idag.

Ja, jag har träningsvärk idag. Jag har inte riktigt våga känna efter hur mycket än, men det är ju är fler muskler som är sönder än vad som inte är det. Strategiskt nog ligger det en vilodag planerad idag. Jag jobbar dygn och har således inte tid att pumpa på gymmet. Jag gör det imorgon när jag slutat istället. Och sen på eftermiddagen ska jag och Hanna köra crossfit. På MIN förfrågan!! Vet inte om jag skadade huvudet på något vänster igår när jag tränade. Det verkar ju onekligen så.

Hoppas jag inte somnar på löpbandet bara, det vore ju sjukt pinsamt.

Nu har jag äntligen jobbat mina 25 timmar och är på väg till gymmet. Med tanke på att jag har sovit sisådär åtta timmar på två dygn så vet jag inte riktigt vad jag ska orka köra, men jag tänkte prova lite lätta intervaller. Bara för att känna på det. Så ringde jag och väckte Johan också, så nu får jag dessutom sällskap.

Mina två första pass det året var dock inte så lyckade kan man säga. Min mage ballade ur på min och Mias morgonrunda i onsdags, och sen på eftermiddagen ville jag mest dö cirkeldöden. Jag tänker att jag är starkare nu. Eller ja, jag hoppas.

Årets sista dag.

Jag sitter i köket hemma hos Anna och Anton. Johan sover, Anton jobbar och Anna gör pannacotta till kvällens nyårsmiddag. Om det blir över ska vi smaka på den innan, säger hon.

Idag är det den sista dagen på 2012, och om det är någon gång man ska bli nostalgisk är det ju nu. Det har varit ett händelserikt år på så många sätt. Fit 2012 drog igång och det var då jag för första gången på riktigt började utmana mig själv. Jag levde för träningen, åt enligt planerna och tappade tio kg till Gbg-varvet. Jag flög över broarna och uppför avenyn och kom i mål på en timme och fyrtio minuter. Jag fattade ingenting. Men jag var hur nöjd som helst.

I augusti kom plötsligt Johan intraskandes på gymmet och i mitt liv, och sen var jag helt sonika inte själv längre. Han är fortfarande kvar, och det är ju egentligen jättekonstigt, eftersom jag antagligen skulle kunna kvalificera mig som tidernas mest egensinniga flickvän. Han pratar hela tiden om nånting ”kompromiss”, men jag kan inte alls greppa vad det är han menar.

i september var det äntligen dags för mitt maraton. Jag hade med mig fem av de absolut finaste människorna jag har träffat, och de gjorde allt de bara kunde för att jag skulle lyckas. Jag svävade som på moln i fyra komma två mil, njöt av varenda sekund och kom i mål i glädjetårar på tiden 3 timmar och 27 minuter. Jag var nöjd. Och världens lyckligaste.

Sen dess har jag mest varit. Tränat på, ätit en massa och umgåtts med alla underbara människor jag har runt omkring mig. Jag har haft ångest för pengar och varit rädd att inte kunna betala hyran. Jag har ätit hos Johan, fått matlådor av mamma och pappa och mest känt hopplöshet hela hösten. Sen så en onsdagskväll så kom det, samtalet som förändrade allt. På fredagen var jag plötsligt fastanställd på kommunen, och jag får äntligen använda den där utbildningen jag älskar så mycket. Så allt har liksom ordnat sig nu. 2012 har varit så bra, samtidigt som det har varit så tröstlöst. Hur kan 2013 toppa det här liksom? Men det var som min vän Hanna sa, det här är året som jag kommer få leva i allt det där som har fallit på plats under 2012. Det ser jag fram emot. Hur mycket som helst.

Ja alltså det här med träning.

Imorgon blir det heldag på jobbet, 8-22.30, sen jobbar jag inte igen förrän på torsdag i nästa vecka. Det är ett ganska..behagligt, schema jag har just nu. På söndag åker jag och Johan till Gbg för att fira nyår med min brutta och bättre hälft Anna. Hon har utlovat rena lyxhotellkänslan med deluxefrukost och rena lakan, så det känns väldigt spännande vill jag lova. Jag ska givetvis vara lite småbakis på tisdag (och svulla hej vilt) och sen på onsdag så är det dags att ta tag i livet igen. Hej cirkelmys och hej igen formen. Blir grejer det.