Maskinen var tillbaka litegrann, jag kände glimtar av den.

Alarmet ringde 05.30 och jag tvekade i ungefär två minuter, sökte lite bekräftelse hos Johan (ja jag kanske ”råkade” väcka honom en smula), och fick ”spring” till svar. Precis vad jag ville höra, så jag kastade på mig outfittan (prydligt iordninghängd kvällen innan) och skyndade mig ut. Kutade en mil på knappa 50 minuter och kom in med världens bästa känsla. Herreguud vad jag älskar att springa! Och herreguud vad jag har saknat de där tidiga morgonrundorna när stan inte har vaknat än.

Johan åkte till jobbet strax efter jag kom in, men han hann med ett ”du är ju fan sjuk i huvudet” som respons på mitt glädjerus över hur gött det var att springa milen kvart i sex innan jobbet. Jag tar det som en komplimang. Den bästa.

Annonser

Påminn mig om det nästa gång jag drar till med ett dropset.

Jag väckte inte Johan, dels för att han blir så kinkig då, och dels för att jag ville springa långt. Masade mig runt 16 km i vad som kändes som ett 5.10-tempo, och sen kom jag hem och blev serverad frukost. Efter en givande tripp på stan så tog vi oss bort till gymmet för ett benpass, men eftersom jag har lite småproblem med mitt vänsterben (typ att jag inte kan böja det om jag har belastning på) så fick vi tänka om och köra rygg/axlar istället. Det blev bra ändå (tills jag insåg att jag ju inte vill träna styrka för att jag a) inte tycker att det är särskilt roligt och b) inte vill bygga en massa muskler som gör det tyngre att springa). Nu ska jag sova och så får vi se om jag orkar upp i ottan för att ta ett löprunda innan jobbet. Det kan ju bli spännande.

Det viktigaste är att man klappar sig själv på axeln emellanåt.

Planeringsdag igår, utbildning idag. Jag vet inte hur mycket mer information min hjärna är kapabel att ta in efter det här. Imorgon är jag ledig iaf, det är ju tur det.

Intervallerna då. Det blev enminutare, delvis pga att mina ben hade tackat för sig annars, och delvis tack vare att Victoria också ville vara med på dem. Så jag sa att vi skulle köra tio st, Victoria kontrade med tolv och på den vägen är det. Vi körde tolv, utmanade i tempo och återfick andningen liggandes med benen mot väggen i stretchhörnan sen efteråt. Det var också där jag kom på att jag nog hade 300 crunches att ta igen, så det var ju bara att uppsöka närmsta maskin och börja. När jag kom hem såg jag att det hade räckt med 200, men ja, det är ju sånt som händer.

Såna här dagar gynnar det att man har bestämt med andra.

Jag har jobbet sen åtta och kom precis hem och mellanlandade lite innan gymmet. Det är intervalldags idag och jag hade tänkt enkilometers, men det lutar mer åt enminutare. Jag har riskkalkylerat lite och kommit fram till att jag nog har större chans att hålla mig kvar på bandet om jag inte behöver springa under så lång tid. Men man vet ju aldrig, det där med höga hastigheter är ju också lite vanskligt när man är så trött och sliten som jag är idag. Imorgon blir det vilodag faktiskt, och det ska ändå bli ganska skönt. Men det är imorgon det, nu köttar vi. Gröten är uppäten.

Jag behöver mina nya skor. Igen.

Innan läggdags igår sa Johan att han kunde börja lite senare så att vi kunde äta frukost ihop idag. ”Perfekt!” sa jag då, ”jag börjar nio och ska ut och springa innan”. Och på den vägen är det. Imorses innan vi gav oss iväg bad han om högre tempo än sist. Vi skulle utmana lite, tyckte han. Sagt och gjort. Han gjorde lite suspekta läten under tiden, och några gånger fick han ur sig saker som ”hur fort går det?” och ”dra iväg om du känner dig stark”, men det slutade med att han slog nytt pers på 48.35 och mådde så illa att han knappt kunde käka frukost. Det är ju lite så det blir när man hetsar.

Efter en bra dag på jobbet kom jag hem, tjoffade i mig en tallrik gröt och snörade på mig löparpjuxen igen. Jag skulle ”ut och jogga” lite, rensa tankarna och bara andas. Jag tänkte att jag skulle hålla max 5.30-tempo, bara få lite luft. Men så var det ju barmark och soligt och jag hade en del att springa ifrån, så efter femtio minuter hade jag sprungit en mil och kutade upp för trapporna igen. Nu är jag lite mör i benen, men jag tänker att det är helt okej. Imorgon börjar jag kl åtta, så jag skippar morgonlöpningen och satsar allt på intervallerna efter jobbet. Jag får sällskap av Victoria och jag kommer längta hela dagen.

Påskmust är väl typ samma sak som vatten?

Klockan sprang iväg igår, sådär som den bara gör när man umgås med de bästa och man inte riktigt vill att kvällen ska ta slut. Det hindrade oss inte från att mötas upp 8.30 imorses och ta den sedvanliga morgonrundan. Tre puckon som inledde påskafton med 11km löpning i solskenet, det kan inte bli mycket bättre än så. Efter rundan sprang Mia hem, och jag Johan kastade i oss en tallrik gröt innan vi mötte upp syrran och David på gymmet. Det blev discoträning idag, bröst/armar. Precis lagom. Och nu är vi ute hos mamma och pappa och äter alldeles för mycket och umgås med systrar, syskonbarn och ingifta brorsor. Glad påsk.

Fredagsmys.

Det blev cirkel ute i gymmet i förmiddags. Cirkel i gymmet innebär ALLTID, utan undantag, att man kommer få ägna sig åt battle ropes. Vi var sex personer, vilket innebar sex övningar, tre varv. Sen avslutade vi i gruppträningssalen med burpies/”upp-och-ner-på-brädan-intervaller”. Det var jobbigt, så kan vi säga. Men en bättre start på påskhelgen var ju svårt att få.

Nu i eftermiddags var jag och Mia ute och sprang. Vi tog det som det kom, var glada över rundan och sprudlade mest av positiv energi. Det slutade med att vi utmanade i både tempo och distans. Vi är så bra. Och nu ska vi fira Mias födelsedag med god mat och baileyspaj. Bara för att vi vill.