När instruktören möter en med orden ”nu blir det kräks” är det ju bara att göra som han säger

Man vet vad som väntar, ändå går man dit, vecka efter vecka efter vecka. Det märktes att det var ett tag sedan nu dock, och just av den anledningen tänkte jag innan passet att jag skulle ta det lite lugnt. Det gick ju, som ni kanske förstår, lite så där med den saken. Det räcker ju med att gå in den där salen så sitter han där på axeln, den lilla djävulen som hetsar och provocerar och får en att aldrig bli nöjd. Jag cyklade för kung och fosterland (och kanske mest för att Andreas skrek MERA så fort jag ens närmade mig en tanke om att sakta ner för en sekund) och när det var över hade jag till och med ont i huden, för att inte tala om den där eldbollen som fastnat i bröstet. Underbart ändå, det är ju som bekant lite så det ska kännas. Och jag har ändå omeprazol på recept.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s