Så klappar vi oss på axeln och har det bra.

Jag hade mitt pass igår. Det är så härligt med de där passen, för även om jag inte är sugen sådär några timmar innan, så är det så himla roligt under tiden. Timmen går ju fortare än ett avsnitt av Downton Abbey, och hade det inte varit ett pass precis efter mitt så hade jag väl antagligen låst dörren och tvångskört en timme till.

Idag var jag ju, lite lätt underdrivet, ganska mör i benen, och de ställde sig väl ganska frågande i vad fan det är som händer egentligen. De har ju som bekant inte behövt vara så värst aktiva på ett tag. Så när jag efter en lång arbetsdag snörade på mig skorna och gick ut och rörde mig framåt snabbare än gång (jag skulle vilja säga sprang men mitt forna jag skulle nog ta en del illa vid sig då) så var det ju inte helt utan protest. Som tur var hade jag Mia i öronen under hela rundan, så det fanns liksom inget utrymme till att lyssna på kroppen. Nio kilometer kom jag, och det var ju fantastiskt bra med tanke på att jag egentligen inte orkade mig ut från första början.

Imorgon är jag ledig. Because I’m worth it.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s