Vad fan?

Jag kommer aldrig nånsin erkänna att jag har sagt det här, men det här med morgonpromenader som folk tjatar ihjäl sig om hela tiden, det är ju helt fantastiskt!! Jag började i förra veckan, ställde klockan på halvsex och gick ut och traskade i 40 minuter innan jobbet. Underbart! Sedan blev jag sjuk, inte lika underbart men det är ju svårt att undvika ibland. Det kommer ju dessutom ALLTID, utan undantag, just som man har kommit in i någon slags kost- och träningsrutin.
Nåväl, jag ställde klockan på halvsex igår morse igen, förväntade mig att det skulle bli förfärligt och att jag mest kommit undan i blotta förskräckelsen veckan innan. Men nej!! Det var som ett uppvaknande! Ensam på gatorna i mörkret, en podcast i öronen, hela dagen framför sig. Jag som alltid hatat powerwalks ville typ inte ens att det skulle ta slut. Så jag gick upp samma tid imorses igen, gick samma runda med samma podcast (nytt avsnitt givetvis, jag är ju inte tappad i marken), och sen slog det mig. Det var såhär jag kände för löpning. Innan skador, påtvingade uppehåll och prestationsångest. Istället för att längta till löparskor, kompressionsbrallor och gps-klocka längtar jag nu till dunväst (jävligt lightweight dock, jag går ju inte så sakta att jag måste ha skidoverall på mig), pratprogram och flaxande armar. Innebär det här att jag är lat nu?

Annonser

2 thoughts on “Vad fan?

  1. Powerwalks är grymma för att slappna av mentalt och slippa stress. Har du några bra podcasts att rekommendera? Går ju åt en del…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s