Efter en påminnelse kom jag ihåg att jag har en blogg. Den har ju hjälpt mig förut tänker jag.

Det är ju fantastiskt egentligen, hur en person som för två år sedan var i maratonform vid det här laget, nu knappt orkar springa en mil utan pipig andning och ont i benen. Men jag har ju alltid (fast det var väl inte helt sant iofs) gillat utmaningar, så för hösten får det väl bli att hitta tillbaka till någon slags grundform där man åtminstone kan kuta runt lila milen utan att få självmordstankar. Bloggen kanske kan hjälpa mig på traven tänker jag, det är ju liksom rent pinsamt att skriva en träningsblogg om man aldrig tränar, så nu får det väl bli aktivitet utan dess like här.

Jag tränade idag till exempel. Sprang 7,3 km. Jag fick magras efter dryga 5 km och förbannade all typ av träning där man inte har omedelbar tillgång till toalett, men efter några timmars distans inser jag ju att jag snart kommer snöra på mig de där skorna igen. Jag kan inte hjälpa det. Jag älskar ju skiten (alltså..ja, löpningen. Men ja, ni fattar).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s