Jag skulle kanske inte säga beroende egentligen. Mer.. engagerad.

Äntligen! Jag har inte rört mig längre än sträckan soffan-kylen-sängen på en hel vecka. Jag har vart sån där ”sjuk” som det pratas så mycket om hela tiden. Helt oändligt tråkigt har det varit, och det enda som har hållt mig från att hoppa från balkongen är att jag blivit beroende av Downton Abbey. FANTASTISKT bra serie. Jag är på säsong 4 nu. Näst sista avsnittet. I shall hope att säsong 5 kommer igång ögonaböj, så att säga, annars är det jag som i rena abstinensbesvär drar på mig en 20-talsklänning och vågar håret i en flätad knut och går runt och pratar överklassengelska dagarna i ända.

Nåväl. Idag var jag tillbaka på jobbet och efter en mathandling som inte kan beskrivas som annat än absolutely horrid var jag även tillbaka i löparskorna. Det vore ju synd att säga att jag ägnade mig så värst mycket åt löpning, men nog joggade jag en mil iaf. Det var underbart, det var det. Vår i luften och den där känslan av att älska varje steg. Sen var det lärorikt också. Jag insåg att 1. Bara för att man inte tränar på ett tag kan man inte strunta i att stretcha, och 2. Bara för att man känner sig grym som ändå tränar ordentligt kan man inte strunta i att stretcha. Så nu ska jag börja med det, imorgon. Jag hade lite annat att göra ikväll liksom,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s