13 kilometer kärlek.

Herregud så löpsugen jag har varit idag. Trots dålig sömn, sån där trötthet som gör att man känner sig förkyld, och extrem kyla (vilket ju visserligen är en överdrift utan dess like, men det är ju lite så det känns precis efter ett väderomslag när vintern haft ungefär samma temperatur som sommaren) har jag inte gjort annat längtat hem till mina löparskor. Det är något visst med att springa i snö, det gnistrar och biter och alla intryck blir liksom lite lite starkare. Sen är det sådär tungt också, sådär så att man får springa runt och intala sig själv att det är det här som gör en starkare. Att det när våren är här och snön har smält och vindarna blivit lite mildare kommer kännas så himla lätt om man bara kämpar sig igenom vintern. För löpband i all ära, men det det finns ingenting med ett sånt som gör en starkare. Varmare kanske, men inte starkare. Och det vet vi ju allihopa vid det här laget, att vill man bli bättre kan man inte hålla på och göra det sådär himla bekvämt för sig hela tiden. Bit ihop lite nu för fan.

20140113-212926.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s