Det är ju inte utan att man blir lite uppgiven.

Jag var på gymmet idag, jag skulle köra lite härlig söndagsträning med en lika härlig bästis. Innan hon kom dit plågade jag mig själv genom att köra ben en sväng, jag har väl insett under de här längre rundorna nu att det är benen som ger sig först så det är ju bara att träna upp dem igen tänker jag. När jag så satt där i lårcurlen i godan ro och försökte ignorera den där brännande känslan i baksida lår, så fick jag se något i som fick mig att bli så arg att jag kokade. En ung vältränad tjej och hennes kille stod och tittade på och skrattade åt en annan tjej, inte lika ung och vältränad, som kämpade i latsdragen. Det var så att jag nästan blev tårögd, och en del av mig ville bara gå fram och fråga vad det var som var så jävla roligt. Jag vet att det inte alltid känns så lätt att som överviktig gå in på ett gym och känna sig bekväm bland alla supertighta, vältränade muskelberg, vars kost i huvudsak består av kvarg, ägg och proteinpulver. Det är inte alltid bekvämt ens för oss normalviktiga. Det gör mig då så fruktansvärt arg att det finns idiotiska människor som ständigt ska få andra att känna sig sämre, oavsett om det är för att den personen är överviktig, underviktig, svag eller har piplungor. Det finns ingenting som ger en människa rätten att se ner på någon annan. Kan vi inte bara vara snälla mot varandra, hjälpa till och pusha varandra istället för att trycka ner. Och om man nu inte kan det, är det då så jävla svårt att bara sköta sig själv. Jag blir så himla trött ibland. Och ledsen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s