Om man låtsas att man tävlar mot andra är det lättare att vinna mot sig själv.

Jag var ju inte mest sugen i hela världen på att traska ner till gymmet och köra intervaller efter jobbet, men man kan ju inte bara skita i något som man har kommit överens med sig själv om att man ska göra. Så efter att ha gjort det fundamentala misstaget att varva ner en stund efter komma-hem-efter-jobbet-målet och därför fått köra övertalningskampanjen numero uno så pallrade jag mig iväg. Jag var inte ensam på gymmet, och varje gång jag inte är ensam på gymmet så måste jag vinna över alla andra som råkar vara där just då. Innan jag gick dit, då när jag var mitt uppe i den där övertalningskampanjen, så lovade jag mig själv att jag bara behövde springa sex intervaller. Det är ju inte så bra, det är det inte, men det är ju bättre än ligga-i-soffan-motionen jag hade sysslat med annars. Men så är det ju det där med mitt psyke, och även om jag har tappat kondition så har jag inte lyckats hitta förmågan att inte svara på hets. Blotta närvaron av andra löpbandsmänniskor gjorde alltså att jag orkade mig igenom alla tio intervaller. Jag är nöjd. Jag ska springa lite fortare nästa gång bara.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s