Det måste ju vara själva definitionen av att springa för springandets skull.

Just när jag låg i soffan i godan ro och såg på Greys, ringde syrrans man och frågade om jag kunde vara barnvakt ikväll. Jag skulle få mat och kaffe sa han, och det vet ju vem som helst att det är de två sakerna jag inte kan säga nej till. Jag hade ju tänkt orka pallra mig iväg till gymmet ikväll, men det fick bli ändrade planer på den, liksom för att spara lite tid (jag kunde ju inte riskera att maten skulle ta slut). Det var ju bara att snöra på mig löparskorna och gå ut i orkanvindarna och springa istället. Igen. Jag insåg ju ganska omgående att den där sträckan runt kvarteret är ganska exakt en km lång, så bristen på motivation gjorde att jag helt sonika tog åtta varv runt den. Det var ju jättetråkigt, det var det, men jag tänker att det är mental träning. Det är ju också viktigt. Om än lite hjärndött.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s