Det är väl den där sparlågan som har satt in nu tänker jag.

Jag kan inte säga att ångrade mig, men jag har ju varit tröttare efter ett spinningpass än jag var i tisdags. Det var inte ”min kopp te”, ni vet. Däremot blir jag för varje pass jag går på mer och mer sugen på att börja köra själv igen. Det är ju himla roligt att sitta längst fram i en sal och hetsa andra människor till mjölksyra och blodsmak i munnen, när jag tänker efter.

Igår jobbade jag mellan 8-23, så träning var liksom aldrig riktigt ett alternativ. När jag kom hem bröt jag ihop av utmattning och la mig sen och stirrade i taket en stund innan jag somnade i ren tristess. Idag har vi som vanligt på torsdagar, möten. Hela dagen möten. Jag satsar på att orka springa lite ikväll, men man kan inte ha för stora förväntningar på torsdagar. Det är inte på torsdagar som man sätter nya världsrekord.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s