Jag håller på att drunkna i ett hav av muffins, kanelbullar och småkakor.

Jag har inte bloggat den här veckan. Det har liksom inte känts så lockande helt enkelt. Jag har varit stressad, energilös och inte alls positiv, och det är ju lite trökigt att dela med sig av det klart. Så. Jag har inte bloggat eller överhuvudtaget gjort något som kan liknas vid ett måste. Jag har bakat konstant i tre dagar och idag sa mitt kakmonster till sambo att jag inte kan fortsätta såhär. Han kommer bli tjock då. Jag får väl baka sockerfritt istället tänker jag, då lär han ju inte vara lika snabb på att äta upp det.

Igår kväll var jag ute på årets första riktiga höstrunda. Jag bara sprang och sprang, och det var som om jag hade hur mycket som helst inom mig som bara ville ut. 16 km kom jag, och hade det inte varit för att min kropp just nu är ovan vid den belastningen (vilket gjorde att jag fick ont i höft/knä) så hade jag kunnat springa en mil till. Utan problem. Jag hittade den där känslan igen kan man säga, känslan av att löpningen finns till enbart för att man ska njuta av den. Det är en fantastisk känsla och jag har saknat den så mycket att det värker i kroppen.

20130919-222921.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s