Upp som en sol, ner som en pannkaka.

Om jag var superwoman igår så liknade jag väl mer hennes avdankade kusin imorses. Jag mötte Mia vid wienerbageriet kl sju, och sen tog vi oss runt morgonmilen tillsammans. Det gick inte särskilt fort och det var lite besvärligt ibland, mest med tanke på att jag hade svårt att lyfta fötterna från marken, men sällskapet var fantastiskt och löpning är ju faktiskt den bästa tänkbara starten på dagen.

Nu försöker jag tagga till för 75 minuter spinning. Tänker att jag kör på idag och tränar något roligt imorgon förmiddag, för sen ska jag till Pelle imorgon kväll. Jag är nervös. Jag har ont. Det kommer ju bli helt fruktansvärt. Jag får väl se det som en utmaning helg enkelt, jag brukar ju kunna bita ihop om det finns en utmaning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s