Jag känner mig upprymd, och jag längtar till imorgon när jag får träna igen.

Bästa spinningpasset på väldigt länge, och även om jag saknade Lars så var det bra för mig att jag gick själv. Och det passade perfekt att det var Micke som hade passet, det var precis vad jag behövde. Ta ut mig max utan att bli hetsad. Bara få gå in i mig själv och fokusera. Jag var grym idag. Alldeles fantastisk. Men ännu bättre än min insats på spinningcykeln var insikten jag fick när jag satt på den. Jag hittade tråden igen, jag fick tillbaka gnistan och det kändes som om allt plötsligt bara föll på plats. Jag insåg att jag tränat på rutin på sistone. Passionen och glädjen har kvävts av någon slags strävan efter förnöjsamhet, och det slog mig idag att jag inte är en sån som är nöjer mig. Jag har aldrig varit det. Jag vill utvecklas, jag vill genom kaklet, jag vill ha blodsmak i munnen och svettas tills det svider i ögonen. Jag tränar inte för att hålla mig i form, jag tränar för att utvecklas och för att det är det bästa jag vet. Det är därför jag ler när jag springer, utmanar i alla etapper på spinningen och alltid vill köra en intervall extra på cirkelträningen. För att det är så man blir bättre. Så nu får det vara bra med det där nöjdhetssnacket, jag är inte en sån som är nöjd. Jag ska framåt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s