Det kanske finns någon slags form därinne nånstans trots allt.

Den där vilodagen i fredags gjorde ju sitt till kan man säga. Jag har känt mig OERHÖRT pigg och fräsch sedan dess, och morgonrundan med Mia igår morses gick ju som smort, som de säger. Vips så var vi tillbaka vid wienerbageriet där allting startade, och vi hade så mycket att säga att vi planerade in tacohäng på kvällen. Egentligen kanske det inte var så mycket vilodagen per se som gjorde att löpningen gick bra alltså, det kanske mer var det faktum att vi pratade konstant som gjorde att vi inte riktigt reflekterade över själva löpdelen i umgänget.

Idag vaknade jag av mig själv kl 06.37, med Törnrosa lite fint snarkandes bredvid mig. Tre timmars löst slumrande senare fick jag nog och hörde av mig till Mia, och ytterligare en timma senare stod jag redo på gymmet med gröten i magen. Vi körde funktionell styrka, 3 övningar, 3 varv, 3 omgångar. När jag kom hem vid halvett hade sjusovarn inte vaknat än, så jag fick köra den sedvanliga ”men vad faan, harunte gått upp ÄN?!!”, för att överhuvudtaget få lite lunchsällskap.

Efter lunch, flyttplanering och fikastund tryckte jag i mig en tallrik gröt och svidande om till löparoutfittan. Jag hade lovat mamma att hjälpa till med den nya telefonen, och hon hade lovat mat i utbyte. Vad vore väl bättre än att ta ett långpass dit då, tänkte jag, laddade hem runkeeper (eftersom jag givetvis glömt ladda klockjäveln (jo alltså jag hittar ju vanligtvis till mamma och pappa även utan gps, men jag är ju inte direkt den pålitligaste indianen i lådan)) och gav mig iväg. Det gick alla tiders minsann (så fort jag vant mig vid den där lite konstiga avdomnade känslan jag hade i vänsterfoten och upp till knät), och den där käcka damen i runkeeper var ju helfestlig. Det var som att ha sällskap men ändå inte, kan man säga. Med 300 meter kvar fick jag ännu mer sällskap då raggarn cruisade förbi och ropade hejaramsor. Vi var rörande överens om att jag var grym, och när vi kom fram (ungefär samtidigt, eftersom jag var snabb som vinden, och cruising inte går skitfort) så stod maten på bordet och jag slapp duscha eftersom Chelsea så vänligt slickade bort allt mitt svett. Bra söndag!

20130414-235751.jpg

Annonser

2 thoughts on “Det kanske finns någon slags form därinne nånstans trots allt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s