Vissa dagar liksom. Det viktiga är att de inte blir för många.

En sån där dag där jag inte riktigt fixar att vara ensam, men samtidigt inte vill träffa någon. En dag som började med att jag skulle köra lite cardio men som ledde till att jag var på gymmet i två timmar. En dag som står still trots att klockan bara går, där jag har en massa borden men ingen ork.

Mamma kommer på lunch om en stund, då kommer det kännas bättre. Då kommer jag få energi nog till en kväll och natt på jobbet. Det finns liksom ingen som mamma.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s