Påskmust är väl typ samma sak som vatten?

Klockan sprang iväg igår, sådär som den bara gör när man umgås med de bästa och man inte riktigt vill att kvällen ska ta slut. Det hindrade oss inte från att mötas upp 8.30 imorses och ta den sedvanliga morgonrundan. Tre puckon som inledde påskafton med 11km löpning i solskenet, det kan inte bli mycket bättre än så. Efter rundan sprang Mia hem, och jag Johan kastade i oss en tallrik gröt innan vi mötte upp syrran och David på gymmet. Det blev discoträning idag, bröst/armar. Precis lagom. Och nu är vi ute hos mamma och pappa och äter alldeles för mycket och umgås med systrar, syskonbarn och ingifta brorsor. Glad påsk.

Annonser

Fredagsmys.

Det blev cirkel ute i gymmet i förmiddags. Cirkel i gymmet innebär ALLTID, utan undantag, att man kommer få ägna sig åt battle ropes. Vi var sex personer, vilket innebar sex övningar, tre varv. Sen avslutade vi i gruppträningssalen med burpies/”upp-och-ner-på-brädan-intervaller”. Det var jobbigt, så kan vi säga. Men en bättre start på påskhelgen var ju svårt att få.

Nu i eftermiddags var jag och Mia ute och sprang. Vi tog det som det kom, var glada över rundan och sprudlade mest av positiv energi. Det slutade med att vi utmanade i både tempo och distans. Vi är så bra. Och nu ska vi fira Mias födelsedag med god mat och baileyspaj. Bara för att vi vill.

Jag har ju hur många avsnitt som helst att ta igen.

Så blev det ändrade planer och jag kunde ta ledigt resten av kvällen. Ingen träning, ingen städmani och ingen stress. Jag har tagit påskledigt. Johan är nere på stan och dricker öl så jag har soffan och tv:n för mig själv, och hur fint det än är att umgås med honom så är det skönt att få lite tid för mig själv ibland. För någon som har varit så extremt beroende av det har det blivit väldigt lite av det den senaste tiden. Jag ser på serier och har det bra, och jag laddar för morgondagen. Det är cirkel kl 11 och Hanna har bjudit in till hets. Vem är jag att tacka nej liksom.

Jag är lite autistisk med min frukost, lite känslig för förändringar och så.

Jag vaknade när solen gick upp och sen låg jag mest och slumrade och väntade på att alarmet skulle ringa. Klockan sju slog det mig att jag ju inte alls började klockan nio som jag trodde, utan åtta, så efter lite hjälp från Johan fick jag ordning på frukost och packning och stressade iväg till jobbet. Det är så typiskt mig. Tur jag har en bra en skötare.

Jag har beställt lite fler löparpjux idag ock. Det kändes nödvändigt.

Tre dagar, sju träningspass. Det blev en mil på egen hand imorses, och förutom min IBS-mage så kändes det ganska bra. Jag hade solen i ögonen och nya skor, och sen kom jag hem och åt min fantastiskt goda frukost innan jag åkte till jobbet.

I eftermiddag hade jag dejt med Victoria. Vi skulle springa intervaller och jag fick bestämma vilka. Jag valde tvåminutare, enbart för att jag hatar dem så. Jag tänker att det är klokt att köra sånt där som är mentalt jobbigt när man ska träna med andra, för då kan man inte banga. Så vi sprang och sprang, och när alla tio intervaller var sprungna så tog vi oss bort till stretchen och kastade upp benen mot väggen en stund. Det var så härligt alltihop, till och med kräkintervaller blir roliga ihop med Victoria.

Som om det inte var nog bra redan så åkte vi ut till mamma och pappa och fick pappas hemmalagade gulaschsoppa till middag, och mamma hade varit en ängel om bakat glutenfria frallor till mig. Typ nästan en helt fulländad onsdag måste jag säga. Nu ska jag använda all den här energin till mitt dygnspass imorgon, sen tar jag påsk.

Påsklov på Fenix.

Jag börjar jobba klockan 9 idag så det fattar ju vem som helst vad det innebär. Ca 12 km blev det och jag hade Mia med mig som det finaste av sällskap. Jag körde dock rygg i söndags med Hanna, och man vet ju att det tog när löpningen känns jobbigare i överkroppen än vad den är i benen. Ingen överdriven armpendling på mig idag med andra ord. Jag tänker mig att jag ser ut ganska exakt så som Magnus Wislander gjorde när han var som allra tröttast och armarna satt som klistrade vid kroppen. Men jag bjussar på den.

Nu ska jag jobba till 16 och sen ska jag vila lite, käka lite gröt och sen dra med Johan ut på en löprunda. Han hängde med på morgonmilen igår och var helt slut hela dagen efter det (jag fick således köra både styrka och spinning på egen hand) så jag tänkte att vi kanske skulle springa lite längre idag. Han jublade inte när jag sa det, det gjorde han inte. Men jag tänker att han måste härdas. Det är karaktärsdanande, liksom.