Jag äter, tränar, vilar och tränar lite till. Lite för att det är det jag älskar.

Som vanligt på måndagar vankades det cirkel och spinning igår eftermiddag, och trots att jag var totalt opepp innan så tryckte jag ändå på ganska bra. Lite för att det är så jag gör. Jag kan inte gå till gymmet och köra på halvfart, jag hatar att känna att jag kastat bort 1-2 timmar på att känna efter och fjanta runt och vara bekväm. Så trots att jag kände på cirkeln att jag inte var mitt vanliga jag så tryckte jag på så gott jag kunde, och trots Hannas uppmaning före spinningen att jag skulle ta det iaf liiite lugnt så lät jag Andreas hetsa mig till tunnelseende. Lite för att det är sån han är. Jag kände mig lite ”småseg” imorses när jag vaknade, men jag pallrade mig ändå bort till gymmet och löpbandet. Tänkte att en mil var fullt godkänt, men när jag började hänga med huvudet och fundera på om det inte räckte med en kortare sträcka trots allt, så förlängde jag till 12 km. Lite för att det är så jag jobbar. Det gick ju vägen, och det var en mental seger. Nu i eftermiddag var jag tillbaka på gymmet för att köra lite cardio med Hanna. Jag fick sällskap i 30 minuter på crosstrainern, körde 15 på egen hand, och sen avslutade jag med 15 minuter på treadclimbern. Jag höll på att avlida i ren tristess, men jag tog mig såklart igenom alltihop ändå. Lite för att älskar att testa mina egna gränser.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s