Det blir liksom en Fit2012-Irock2013 mash up. För jag har fortfarande inte tittat mig själv i spegeln och kallat mig tjock.

Uppdateringsfrekvensen är ju skrämmande låg härinne för tillfället, men det är tydligen så det blir när man börjar på nytt jobb och försöker hålla ihop resten av livet. Det är träning, vänner, pojkvän och mig själv som ska få ta plats också (det känns ju lite oroväckande att jag satte ”mig själv” sist för övrigt). Igår var jag som sagt ute och sprang med Mia på morgonen, jag lunchade med JW på dagen och sen på eftermiddagen dog jag -återigen- cirkeldöden och låg sedan orörlig på soffan resten av kvällen. Det blev vila idag.

Men vad händer just nu då liksom? Det är ju inte så att jag har slutat träna och helt gått in i den här fikakulturen som liksom definierar ordet kommunanställd. Nej nej, jag har bara fått dra ner lite. Det känns ganska jobbigt och jag längtar som tusan efter varenda jävla träningspass, men hur jag än vrider och vänder på det så hinner jag bara med 7-9 pass i veckan. Min helt katastrofalt frikostiga december resulterade ju dock i ungefär (ganska exakt) lika många kilo upp som jag gick ner förra våren, så det fattar ju vem som helst att det är fokus asbra mat och kräkjobbig träning. Jag ligger ganska lågt i energi just nu, men jag har haft minus på vågen i två veckor så det är värt det. Jag äter bra mat, jag äter långsamt och jag äter mig mätt. Bra för magen och bra för känslan. Mitt jobb främjar ju inte direkt regelbundna vanor dock, så den där lilla detaljen med IBS gör ju att tillvaron blir lite motig emellanåt. Just nu äter jag varken gluten, laktos, bönor, broccoli, lök, kål, starka kryddor eller mättat fett. Men jag hoppas att det blir bättre ju mer jag kommer in i jobbet, och då kanske jag inte behöver vara så restriktiv med kosten längre. Vi får se. Men nu iaf, nu är det fokus träning och bra vanor. Det är fokus hitta formen och springa lite lättare. Det tar ganska mycket tid, och ska jag vara ärlig så trivs jag ju litegrann med det. Men bara så ni vet. Det är det handlar om just nu.

Annonser

Upp och hoppa rise and shine.

Jag ska ut och springa. Med Mia (vilket för närvarande måste ses som en stor skräll). Mina ben är som spagetti. De är som spagetti med mjölksyra. Men det är ju bara att bita ihop och köra på tänker jag. I eftermiddag vankas det cirkelmys och imorgon har jag vilodag, så idag får jag liksom borra ner huvudet och bara kötta. Det kanske blir en långsam köttning (med tanke på spagettiben och att det BLÅSER), men likväl blir den av. Lite aminosyror och sen kör vi då!

20130130-065445.jpg

Vi har ju också ett berg med snö på, så farligt kan det ju inte vara.

Alltså ni kan ju förstå lyckan över att komma ut från tandläkaren efter att ha fått höra att jag sköter mina tänder EXEMPLARISKT, och det dessutom bara kostade en fjärdedel av vad jag trodde det skulle göra. Det är sånt som gör att man sträcker på sig lite extra resten av dagen (jag suger åt mig allt beröm jag kan få, herregud).

Löppass nummer två idag blev intervaller tillsammans med ingen mindre än Mia. Vi körde enminutare och vi utmanade och sprang snabbare än förra veckan. Jo man tackar. Det blir bättre och bättre det här, och har jag tur så är jag i något som kan kallas form sen när det vankas Göteborgsvarv. För det förstår ni, att jag har nu en plats jag också. Lyckan var ju total när jag fick det beskedet, och nu har jag någonting att satsa på till våren (hehe, förutom den där klassiskern som ska genomföras då. Den är ju sekundär). Det är bra att ha under alla de där skitpassen man får göra, ett mål, ett syfte med att fortsätta trots att det går trögt ibland. Det blir Göteborgsvarvet, Vätternrundan, Vansbrosimmet, Lidingöloppet och fan vet om jag inte kan trycka in ett maraton där nånstans också. Tyvärr går ju Lidingöloppet och Berlin Marathon typ samtidigt så det är ju ganska kört. Kanske får köra ett sånt där fjällmaraton bortåt december nångång, det verkar ju inte så svårt. Piece of cake, som de säger.

Barmark minsann.

Käkar -as we speak- frulle efter en fin morgonrunda tillsammans med Mia. Jag tänker att det är fullt normalt att på sin lediga dag ställa klockan på 05.55 för att gå ut och springa. Men jag ville ju träffa Mia. Och om inte annat så behövde jag den mentala uppladdningen inför mitt besök hos tandläkaren nu kl 9. Jag kan ju inte påstå att jag lider av tandläkarskräck eller så, jag ställer mig bara frågande till det värdiga i att en främmande människa ska gräva i min mun såpass att det är nödvändigt med en haklapp. Det är bara det. Men så har jag ju inte varit där på ett par år så jag gissar att tandläkaren beg to differ.

Det är liksom det det handlar om.

Som jag ser det så finns det två val när man tränar. Det ena är att känna efter och hela tiden tänka på hur jobbigt det är, hur ont det gör och hur mycket som är kvar. Det brukar rent logiskt resultera i att man inte tycker att det är jätteroligt att träna överhuvudtaget, och det gör ju knappast att man höjer sig till en ny nivå i sin träning.
Det andra är att fokusera på att hela tiden ge allt man har, jobba sig igenom smärta, mjölksyra och den där mentala spärren som säger att man ska sluta, och strunta i vad som kommer sen. När jag slutade välja fel så började jag nå helt nya höjder i min träning, jag kan pressa mig till mitt yttersta och jag kan se hur mycket starkare jag blir av varenda träningspass.

Det är liksom helt upp till en själv att bestämma vad man vill med sin träning, men det är så viktigt att förstå att allting sitter i huvudet. Det är bara inställning, alltihopa. Bit ihop, det gör det lättare nästa gång.

Jag är inte starkast, snabbast eller ens i närheten av att ha ett sexpack, men jag har jobbat fram ett psyke som tillåter mig att gång på gång spränga mina egna gränser. Det känns hur coolt som helst, och jag skulle inte byta det mot någonting.

Jag har världens starkaste kompis.

Jag inser att jag inte har skrivit sen innan träningen i fredags. Jag körde de där två passen; njöt av ångesten som benträningen medför och dog cirkeldöden. Sen var jag inte så mycket människa på hela kvällen. Men det var roligt. Helt underbart faktiskt.

Igår var jag, Mia och Victoria och tittade på Hanna när hon tävlade i styrkelyft. Hon är så stark att det blir omöjligt att s in just hur mycket hon kan lyfta på den sär jävla stången egentligen, och vi var så stolta där vi stod och höll tummarna inför det där sista marklyftet. Det var personligt rekord på gång och vi hade fjärilar i magen. Vi hade inte behövt hålla några tummar, och vi hade inte behövt vara nervösa. Hanna lyfte den där stången som om det vore det mest naturliga i hela världen, och hon verkade inte ens fatta att det hängde 155 kg i armarna på henne.

20130127-105817.jpg

När allt var klart och Hanna var kvalificerad för SM, tog vi andra vårt puck och pack (ja vi hade ju givetvis matlådor och proviant med oss, herreguud) och åkte iväg mot lager 157. Vi tänkte att vi ändå hade lite tid på oss, så när vi kom dit tjugo minuter innan de stängde så fick vi ju tänka snabbt liksom. De slutade givetvis med att vi handlade alla tre, så det var ju inte för inte vi satt nöjda och belåtna i bilen på vägen hem.

Idag jobbar dygn så det blir ingen träning så långt ögat kan nå, men det är ju lite så det är nuförtiden. Jag hittar luckor där jag kan, så att säga.

Fredag.

Jag hade sovmorgon idag. Därför vaknade jag vid tjugo över tre och sen tre gånger till efter det. Vid sju gav jag upp och hasade mig ur sängen. Vid halvåtta ringde Johan och frågade vad jag gjorde, och då svarade jag att jag hängde in tvätt, plockade ur diskstället och sorterade räkningar, precis som alla andra normala människor gör vid den tiden på dagen. Vid nio åt jg frukost, vid tio infann jag mig på bankkontor nr ett, vid kvart i elva på bankkontor nummer två (eftersom lönen återigen kom på en utbetalningsavi. Det är alltså inte så att jag har en förkärlek till att besöka banker på fredagförmiddagar helt apropå ingenting), och kl 12 träffade jag mim älskade mamma och åt lunch. Nu har jag lyckats spendera en massa pengar, handlat mat och ska kuta iväg till gymmet. Kl är 15.23 och ett benpass ihop med Victoria väntar. Efter det ska vi cirkla. Jag är ledig idag.