Ja alltså det här med träning.

Imorgon blir det heldag på jobbet, 8-22.30, sen jobbar jag inte igen förrän på torsdag i nästa vecka. Det är ett ganska..behagligt, schema jag har just nu. På söndag åker jag och Johan till Gbg för att fira nyår med min brutta och bättre hälft Anna. Hon har utlovat rena lyxhotellkänslan med deluxefrukost och rena lakan, så det känns väldigt spännande vill jag lova. Jag ska givetvis vara lite småbakis på tisdag (och svulla hej vilt) och sen på onsdag så är det dags att ta tag i livet igen. Hej cirkelmys och hej igen formen. Blir grejer det.

Förslappad, men det känns helt okej faktiskt.

Tomten var snällare mot mig på julafton än vad jag har varit under hela året, TOTALT. Jag fick alltså en hel drös med julklappar som jag antagligen inte alls gjort mig förtjänt av, men vem är jag att tacka nej? Det har, även utöver det, varit en fantastiskt bra jul. Jag är mycket nöjd, så att säga.

Jag har tränat typ ingenting alls, och när det igår var dags för mitt och Hannas specialpass (cirkel+spinning) var det så sjukt jobbigt att jag spydde efteråt. För man kan ju inte ta ut sig lagom, såklart. Jag har en del träningsvärk idag. Nu blir det inte träning förrän på söndag igen, och sen drar jag igång på riktigt när det nya året börjar. Fresh start, liksom. Då är det dessutom dags för Irock2013. Inte en dag för tidigt.

Dan före dan före dopparedan. Håll ut nu, bara två dagar kvar att vara snäll!!

Alltså, igår. Full rulle från det att jag slog upp ögonen tills dess bag stängde dem igen. Jobbade 8-16, och sen direkt efter det flängde jag och mina armbågar runt på stan i ett par timmar. Tills de stängde, kan man säga. Då hade jag fått sällskap av Johan, och vi tog oss vidare till Elins esplanad. 21.45 lämnade vi tillställningen och tog oss över gatan till Prima, jag hade nämligen inte ätit nånting på över ÅTTA TIMMAR. FATTARNIELLE?!!? Det har nog aldrig hänt innan. Det är ju helt sjukt. Jag spontanbeställde därför en pizza (eftersom jag fått förklarat för mig att deras glutenfria pizzor INTE var som en förstorad tekaka. Han visste dock mycket väl vad jag menade), och blev helt lyrisk när jag upptäckte att den faktiskt var god. Heja Prima!

Idag har jag sprungit (tog mjölkhandling på maxi på vägen hem. Det hade jag alltså inte gjort om jag visste att det skulle vara asmycket folk där kl nio på morgonen), haft julbrunch med bruttan, köpt de sista julklapparna (nästan) och sen parkerat mig på jobbet. Jag fick hoppa in och jobba natt dessutom, så imorgon kl 10 när jag slutar så bär det av direkt till gymmet. Träning, julfika med Hanna, julklappsshopping och sen hem till mamma och pappa och baka färdigt julgodiset. Fullt upp som sagt.

Fyra dagar nu, det är ju SKITNÄRA!

Alltså..jag var inte stark igår, det kan ju ingen påstå. Det var liksom inte cirkelhets det rörde sig om, det var cirkelsurvival. Hanna var på sitt mest peppade humör nånsin, och vi fick t.o.m svänga upp vår högra arm i luften innan passet, och SVÄRA (!!) på att göra passet till det bästa på hela året.

Idag har jag naturligtvis träningsvärk, och det bådar ju gott inför kväll. Tanken är att jag ska på yoga med Hanna och Mathias, men jag vet inte riktigt hur avslappnande det kommer bli. Mer 55 minuter smärta. Yey.

Jag hoppas mest att gröten inte kommer upp. Å andra sidan får man en proteinshake av Hanna om man kräks på passet.

Efter hela decembers fika-bonanza var tanken att jag inte skulle äta något socker alls denna veckan, iaf inte förrns till helgen. Det höll sig ända tills idag. Mamma hade varit världens gulligaste och köpt glutenfritt fika på kb:s bara för min skull, så jag tackade och tog emot. Sen bakade vi julgodis och jag smakade inte mer än absolut nödvändigt, och nu är jag hemma igen och laddar för cirkeln. Med tanke på min nuvarande fysiska status är jag lite nervös faktiskt. Hetsar ju inte till tävling idag direkt, om man säger så.

Fem dagar hörrni, gör inget dumt nu sista biten.

Jag skulle behöva sova en vecka sträck. Inatt fick jag hela sex timmar, så nu ska jag (med trötthetsryck i ögonen och lite sån där härlig huvudvärk) ut och springa med Mia. Jag vet, jag vet, jag borde sova istället, ta vara på chansen att få igen lite sömn. Nu är det dock så att jag inte har träffat Mia sen i fredags. Det är FEM dagar. Så jag snörar på mig pjuxen och ser fram emot en timmes tjöt, så tar vi det där med sömnen sen på julaftons kväll precis som vanligt.

Sju dagar, sen kommer ”tomten” (vilket, som vi alla vet vid det här laget, innebär att mamma fyller min strumpa).

Ledig dag. Ett försök till sovmorgon, julpyssel hos syrran (där treåringen pysslade i fem minuter och de ”vuxna” i två timmar) och spinninghets med Lars. Eftersom min spinningidol Andreas har tagit semester så var det Micke som stod för underhållningen. 75 minuter intervaller, hur gött som helst. Sen blev det 200 crunches efteråt (100 för i lördags och 100 för idag), och såklart hann jag med lite häng i receptionen med Hanna och Lars innan jag gick hem. DESSUTOM, mina vänner, så ringde en av mina arbetskamrater och frågade om jag ville vara ledig på julafton. På JULAFTON!! Lyckan är total hos mig just nu. Jag har gått och mentalt förberett mig på att jobba 8-16 på julafton, jag har tänkt att det viktigaste är att jag faktiskt har ett jobb nu. Jag har känt att det är okej ändå, och så helt plötsligt så får man ledigt. Bara sådär. Med ett ”jag tänkte att du är lite mer julig än jag, så jag kan lika gärna jobba så kan du få vara ledig”, räddade han min jul. WUNDERBAR! Bara en vecka kvar nu, jag sätter in spurten, ska vara görsnäll hela veckan!

En, i mitt tycke, helt normal reaktion

Det här med att jobba 14 timmar, komma i säng vid tolv och sen bli väckt av att NÅGON KNACKAR PÅ RUTAN kvart i tre, är inte ett recept på hur man vaknar pigg och glad dagen efter. Nej, alltså, då vaknar man trött och grinig, snäser åt han som knackade på rutan (om det är ens kille vill säga, är det inte det skulle jag inte rekommendera att man släpper in honom (även om jag, ska erkännas, funderade ett tag på att inte släppa in honom ändå), det kan ju bli jättekonstigt), ger sig ut på en löprunda och känner sig svagast i världen.

Vi har ätit scones och Johan fixade skumtomtar, så nu är det bra igen. Är magen glad är Madde glad (vilket ju också bidrog till min rage blackout där inatt, min mage har varit ett rent helvete den här veckan. Jag är inne i en period där jag hatar IBS mest av allt i hela världen. Till och med mer än att tvätta, hatar jag IBS).

Nu ska vi till maxi, min oas. Ååh underbart!

Livet som kommunanställd.

OJ!! Jag har ju precis glömt bort det här med att blogga. Jag är så FRUKTANSVÄRT upptagen och viktig nu för tiden förstår ni. Jag har snart gjort min första vecka på nya jobbet, så det har varit massor med nya intryck och långa dagar.

Igår var jag ledig, så jag startade dagen med en sedvanlig morgonrunda ihop med Mia. Jag hade börjat alla dagar på det viset om det hade gått, kan inte tänka mig något bättre än att umgås med en fin vän en timme varje morgon. I sann fredagsanda blev det även lunch med mamma på stan, pepparkaksbak (lika mycket deg i min mage som på plåten DOCK), ett försök till att få ihop en mazarinkaka (KATASTROF!! Tror det var för mycket smör i receptet, får nog modifiera det lite. Har till juldagen på mig) och så spinninghets med Lars på kvällen. Vad bra det kändes att komma till gymmet och känna att jag inte jobbar där längre. Jag är liksom klar där.

Kvällen avslutades sen hemma hos syrran, hon lockade med tacopaj. Såklart. Jag kom på stört. Mycket bra fredag alltså, och nu är det lördag och jag jobbar 9-23.30. Om nio dagar är det julafton. JULAFTON!!