Ja alltså det här med träning.

Imorgon blir det heldag på jobbet, 8-22.30, sen jobbar jag inte igen förrän på torsdag i nästa vecka. Det är ett ganska..behagligt, schema jag har just nu. På söndag åker jag och Johan till Gbg för att fira nyår med min brutta och bättre hälft Anna. Hon har utlovat rena lyxhotellkänslan med deluxefrukost och rena lakan, så det känns väldigt spännande vill jag lova. Jag ska givetvis vara lite småbakis på tisdag (och svulla hej vilt) och sen på onsdag så är det dags att ta tag i livet igen. Hej cirkelmys och hej igen formen. Blir grejer det.

Annonser

Förslappad, men det känns helt okej faktiskt.

Tomten var snällare mot mig på julafton än vad jag har varit under hela året, TOTALT. Jag fick alltså en hel drös med julklappar som jag antagligen inte alls gjort mig förtjänt av, men vem är jag att tacka nej? Det har, även utöver det, varit en fantastiskt bra jul. Jag är mycket nöjd, så att säga.

Jag har tränat typ ingenting alls, och när det igår var dags för mitt och Hannas specialpass (cirkel+spinning) var det så sjukt jobbigt att jag spydde efteråt. För man kan ju inte ta ut sig lagom, såklart. Jag har en del träningsvärk idag. Nu blir det inte träning förrän på söndag igen, och sen drar jag igång på riktigt när det nya året börjar. Fresh start, liksom. Då är det dessutom dags för Irock2013. Inte en dag för tidigt.

Dan före dan före dopparedan. Håll ut nu, bara två dagar kvar att vara snäll!!

Alltså, igår. Full rulle från det att jag slog upp ögonen tills dess bag stängde dem igen. Jobbade 8-16, och sen direkt efter det flängde jag och mina armbågar runt på stan i ett par timmar. Tills de stängde, kan man säga. Då hade jag fått sällskap av Johan, och vi tog oss vidare till Elins esplanad. 21.45 lämnade vi tillställningen och tog oss över gatan till Prima, jag hade nämligen inte ätit nånting på över ÅTTA TIMMAR. FATTARNIELLE?!!? Det har nog aldrig hänt innan. Det är ju helt sjukt. Jag spontanbeställde därför en pizza (eftersom jag fått förklarat för mig att deras glutenfria pizzor INTE var som en förstorad tekaka. Han visste dock mycket väl vad jag menade), och blev helt lyrisk när jag upptäckte att den faktiskt var god. Heja Prima!

Idag har jag sprungit (tog mjölkhandling på maxi på vägen hem. Det hade jag alltså inte gjort om jag visste att det skulle vara asmycket folk där kl nio på morgonen), haft julbrunch med bruttan, köpt de sista julklapparna (nästan) och sen parkerat mig på jobbet. Jag fick hoppa in och jobba natt dessutom, så imorgon kl 10 när jag slutar så bär det av direkt till gymmet. Träning, julfika med Hanna, julklappsshopping och sen hem till mamma och pappa och baka färdigt julgodiset. Fullt upp som sagt.

Fyra dagar nu, det är ju SKITNÄRA!

Alltså..jag var inte stark igår, det kan ju ingen påstå. Det var liksom inte cirkelhets det rörde sig om, det var cirkelsurvival. Hanna var på sitt mest peppade humör nånsin, och vi fick t.o.m svänga upp vår högra arm i luften innan passet, och SVÄRA (!!) på att göra passet till det bästa på hela året.

Idag har jag naturligtvis träningsvärk, och det bådar ju gott inför kväll. Tanken är att jag ska på yoga med Hanna och Mathias, men jag vet inte riktigt hur avslappnande det kommer bli. Mer 55 minuter smärta. Yey.

Jag hoppas mest att gröten inte kommer upp. Å andra sidan får man en proteinshake av Hanna om man kräks på passet.

Efter hela decembers fika-bonanza var tanken att jag inte skulle äta något socker alls denna veckan, iaf inte förrns till helgen. Det höll sig ända tills idag. Mamma hade varit världens gulligaste och köpt glutenfritt fika på kb:s bara för min skull, så jag tackade och tog emot. Sen bakade vi julgodis och jag smakade inte mer än absolut nödvändigt, och nu är jag hemma igen och laddar för cirkeln. Med tanke på min nuvarande fysiska status är jag lite nervös faktiskt. Hetsar ju inte till tävling idag direkt, om man säger så.

Fem dagar hörrni, gör inget dumt nu sista biten.

Jag skulle behöva sova en vecka sträck. Inatt fick jag hela sex timmar, så nu ska jag (med trötthetsryck i ögonen och lite sån där härlig huvudvärk) ut och springa med Mia. Jag vet, jag vet, jag borde sova istället, ta vara på chansen att få igen lite sömn. Nu är det dock så att jag inte har träffat Mia sen i fredags. Det är FEM dagar. Så jag snörar på mig pjuxen och ser fram emot en timmes tjöt, så tar vi det där med sömnen sen på julaftons kväll precis som vanligt.