Jag ska köra städcardio hela dagen på jobbet imorgon.

Jag har haft ont i höften hela dagen. Det har värkt från ländryggen ner till foten, och jag har inte ens kunnat tänka löpning utan att det strålar i hela baksidan. Jag har således inte tränat alls idag. Det känns inte alls roligt, för efter förra veckan är jag så träningssugen så att jag dör, men det är inte roligt att springa när det känns som att höftleden ska gå av och nånting sitter i kläm i sätet. Jag hatar den känslan. Lika mycket som jag älskar att springa, lika mycket hatar jag att inte göra det. Lika glad som löpningen gör mig, lika deppig blir jag av avsaknaden av det.

Imorgon blir det cirkelträning och spinning, och då ska jag köra 120% hade jag tänkt. Det är svårt att köra hårdare än vanligt när man alltid försöker maxa, men jag ska försöka. Sen blir det bara ett pass till i helgen, vilket gör att jag, om jag räknar efter, har kört nio pass på två veckor (varav ett visserligen var 4,2 mil löpning). Det är ju mindre än jag gör på en normalvecka i vanliga fall. Dessutom är kosten bananas den här veckan eftersom jag tydligen ”firar” mitt uppnådda mål med att äta allt som kommer i min väg, så ni kan ju förstå hur känslan i kroppen är. På måndag blir det back to normal. Träning som vanligt, ordentlig mat och inget socker förutom på lördagar. Det är ju så jag trivs som allra bäst. Hur kan ni alltid glömma att påminna mig om det?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s