Amen det är ju sånt som händer mig, varför ens låtsas vara förvånad?

Jo men så jag kastade ihop ett gäng matlådor i förmiddags, och sen knåpade jag ihop ett nytt spinningpass för hösten, så det slutade givetvis med att jag fick stressa till jobbet (precis som vanligt med andra ord). Lämnade allt i en enda röra hemma, men fick åtminstone med nya skivan så att jag skulle kunna inviga nya 75-passet på kvällens spinningklass. När jag kom dit upptäckte jag att Elin också var där, vilket då genast fick mig att inse att Elin var där för att hon började jobba klockan 14. Det är ju inga konstigheter alls, förutom att det innebär att jag började kl 16 idag. Två timmar senare än vad jag trodde. Det är då det är skönt att ha fem minuter till jobbet, så jag åkte hem igen, städade iordning på röran och åkte tillbaka när jag började på riktigt. Var jättepepp på att köra nya passet, men sen in i salen som jag var (eftersom jag jobbade innan och blev fast i receptionen) så hann jag inte testa musiken innan. Det var ju dumt, med tanke på att det inte kom något ljud. Vänlig själ kom fram och påpekade att inte ljudkabeln var i, så det var ju snabbt fixat, tänkte jag. Bara att det efter uppvärmningslåten (som jag har på telefonen) inte kunde varken höja eller sänka resten av musiken (som jag ju har på skiva), vilket gjorde att jag fick freebasa mitt gamla 75-pass som jag hade på telefonen. Dessutom krånglade ljudet under hela passet, så det var som svallvågor i tre backar och två platåer. Jag hoppas att det blir bättre imorgon. Då ska jag kolla schemat innan jag åker till jobbet, och sen ska jag lyssna igenom hela jävla passet innan spinningen på kvällen (ja, det här med ”ingen spinning” går ju sådär. Jag leder fyra pass denna veckan och fyra pass nästa vecka. Får lägga in sjukt mycket baksida för att kompensera för det här). Nu ska jag sova, 22.30 är ju tanken, jag failar med en hel halvtimme idag.

Annonser

Det är ju lite farligt att hamna i det där bekväma, det ska ju liksom göra lite ont om man ska bli starkare.

Det är ju alltför ofta jag ser ut såhär när jag besöker mitt Ica.

20120830-101004.jpg

Personalen tittar inte ens snett längre, gör ingen ansats till att ens markera att jag stinker svett och flyttar sig inte tre meter åt sidan när de ser att jag kommer. Det är ju ingen idé, jag är ju överallt och ingenstans (eftersom jag alltid glömmer vad jag ska handla är mitt rörelsemönster helt OMÖJLIGT att förutsäga). Intressant dock att andra kunder ofta är väldigt intresserade av vad man lägger i korgen när man handlar i träningskläder. Jag känner mig som en guru när jag går runt där som andra människors dåliga samvete (nej okej, det gör jag kanske inte. Jag kanske mest känner mig äcklig och i vägen).

Iaf, jag ställde ingen klocka imorses så det blev sovmorgon till åtta, helt underbart. Skulle kanske ha tränat med Hanna, Mia och Sara imorses, men eftersom de skulle dra igång kl 8 var det ju lite kört. Drog ut på en löprunda istället, och försökte komma ur den där bekvämlighetszonen jag nästan har hamnat i. Tänkte positiva tankar och tryckte på lite tempo (så pass det gick utan energi i kroppen och med en inte fullt lika positiv sätesmuskel), så 53 minuter och 11km senare var jag framme vid Kvantum. Helt okej runda, helt okej tempo, inte så okej känsla i sätet. Två veckor till och sen blir det nog att ”vila” mig i form. Lördagens tänkta långrunda får nog bli inställd/modifierad dessutom. Antingen alternativ träning, eller så får jag nöja mig med en semilång runda på sisådär två mil nånting. Tre mil känns som att det mest skulle bli skadligt, måste ju vara lite förnuftig ibland också, hur svårt det än är.

Nu: Frukost!! Tjohoo!!

De är ju iaf söta när de sover, de små liven.

Jag hade världens bästa födelsedag, och jag blir ju alldeles varm i hjärtat när jag inser hur mycket fina människor jag har runtomkring mig. Lindholm-klanen utökades dessutom framåt kvällen, när syrran klämde ut min nyaste systerson. Vi kommer alltså dela födelsedag, så jag ska hem till honom nu och reda ut lite praktiska detaljer. Visa vem som bestämmer, så att säga.

Gårdagen var mest en orgie i magont, illamående och kräkskänslor, men fick ändå till ett milspass på morgonen med Hanna, och sen blev det cirkel på kvällen. Min oförmåga att ta det lugnt, oavsett omständigheter, gjorde att jag var lite ”småtrött” efteråt. Ställde trots det kl på 6.45 och tog mig ut och sprang imorses. 14 km och en hel frukost senare är jag nu redo för min dejt med Noel. Om han kräks på mig är det klippt, det säger jag er.

26.

Jag vaknade imorses och kände mig ganska bekväm med min nya ålder. Iväg till gymmet och fick ”skönsång” i spinningsalen. ”Ja, okej. Tack. Vad fint. Nu går vi vidare. Tro inte att ni kommer få köra lättare bafördet”, blev min högst ödmjuka respons, och sen körde vi 55 minuter spinning. Hem, lyxfrukost (gröt, ägg, scones & te), iväg på födelsedagslunch med mamma, syrran och Alicia, sen direkt vidare hem igen för en härlig födelsedagsfika med min fina vän Johan. Han ville bjuda mig på konditorifika dagen till ära, och jag fick välja hur många sorter jag ville. Till min stora förtjusning såg jag att de hade en päronbakelse, och jag insåg att det är så nära pärontårta (min forna favorittårta) man kan komma när man inte kan äta gluten, så en sån fick det såklart bli. Och ett vaniljhjärta slank med också eftersom jag älskar deg. Och vanilj. Sen fick jag med Johan på en promenad bort till Intersport på stallsiken, och det var ju lite skönt att hjälpa fikan sjunka lite faktiskt. Förbi maxi på vägen hem för att handla tacosgrejer till ikväll, och nu laddar jag för dagens andra spinningpass. Åh, det ska bli så roligt. 75 minuter intensiv, kräkframkallande, stenhård träning med världens finaste människor, det är liksom sånt en träningsnarkoman uppskattar allra mest på sin födelsedag. Jag har druckit en del mjölk kan jag meddela. Jag har liksom hört att det ska hjälpa mot halsbränna, och som ni förstår har det ju blivit en del sånt idag. Det är ju lite så med fett och socker, speciellt när man inte är så van vid det. Men det är det ju värt, eller hur? Man fyller ju liksom bara år en gång om året. Och jag måste säga att det här med 26 verkar ganska bra ändå. Jag kanske kan lämna 23 nu. Jag känner mig redo för det.

20120827-180029.jpg
Chèvresallad med parmaskinka och vattenmelon till lunch..

20120827-180123.jpg
..och fika för ett helt kompani två timmar senare..

Okej men det är ju viktigt att man får i sig från heeela kostcirkeln.

Familjen har åkt hem och jag har ju typ fikat ihjäl mig. Men det är ju bara dagen innan man fyller år en gång om året, så det känns ju obligatoriskt. Fixade till en sjukt god (jag får säga det själv) tacopaj till sen lunch, och sen blev det dajmtårta (naturligt glutenfri, tjohoo!) och kakor och mammagjord rulltårta och kaffe och pepsi max och om ni inte känner igen mig så är det är jag som är bollen längst fram i spinningsalen imorgon bitti. Med all energi jag fått i mig idag kommer jag köra så hårt att mina kära deltagare kommer få spinna som aldrig förr. Underbart, det är ju det som är meningen ju!

Nu ska tant sova. Tant ska ju faktiskt öppna gymmet imorgon.

Fick med hjälp av Hanna till ett bra rygg/mage-pass efter jobbet (givetvis med avslutande stakintervaller), och sen gick jag och la mig i solariet en sväng. Somnade på två röda och vaknade en stund senare, lite brunare, lite piggare och med en odör runt mig dom skulle få skunkar att svimma. Det var ju lika bra att visa upp mig på Kvantum i det skicket (eftersom det är så de är vana att se mig), så jag stannade till där på vägen hem och fixade lite grejer till imorgon. Efter jobbet kommer la famiglia hit och firar mig i förskott eftersom jag fyller 20-nånting (har så
himla svårt att komma ihåg vad det var, så för enkelhetens skull fortsätter jag att fylla 23, precis som jag har gjort på mina andra födelsedagar de senaste åren) på måndag. Det blir tacopaj (vilket givetvis är min favoriträtt, deg och tacos I ETT!!) och fika och jag längtar en hel massa.

Kvällen har spenderats med de bästa, vi käkade thaimat och gick på bio (det var 1h och 40 min av ren ångest. Filmens budskap var ungefär att man inte kan lita på nån, och även om man är försiktig så är det nån jävel som skjuter en i ryggen till slut ändå) och sen när alla ungdomar kom ner till stan så gick vi hem. Precis så som man kan göra med gott samvete när man är 20-nånting.

Heja Malin och Bruttan! <3

Min fina storasyster Malin och min älskade vän Anna ska springa Midnattsloppet ikväll. Jag ska hålla alla tummar jag har, och jag tänker att ni kanske också kan göra det? Som kompensation för att jag inte kan vara där och heja liksom.

20120825-092904.jpg
Syrran och jag ett par minuter innan starten gick på varvet. Vi var lika glada efteråt. Gladare. Eller ja, jag har ju svårt att uttrycka andra känslor än självömkan när jag är sådär hungrig som man blir efter att ha maxat i 21 km. Men utöver det. Syrran var iaf glad. Så fort hon fått lite kaffe.

20120825-093125.jpg
Min bästis. Jag tror inte att hon ska springa utklädd till Barbalala dock. Jag är ju inte säker, men det känns ju inte så funktionellt.