Ett par kräkspass senare så känns det lite bättre.

Intervallerna. 3-2-1:or. Mina favoriter lika mycket som jag hatar dem. Tre omgångar, varav den sista gick fortast av alla. Det kändes som att jag skulle kunna springa ihjäl mig. Jag ville egentligen fortsätta ett tag till, trots att jag var helt slut, men jag kände att det inte var så bra för sätesmuskeln. Jag felbelastar ju om jag trycker på för mycket, och mitt förnuftiga jag tänkte att det fick räcka med en halvtimme.

Sen då. Cirkeln. Med peppningar som bara haglade i lokalen från alla underbara människor, var det inte svårt att ta i. Jag cirklade som jag aldrig cirklat förr. Gjorde fler armhävningar än jag egentligen orkade, trotsade krampen i flygplanet, stängde av känseln i benen under grodhoppen och bet ihop vid dipsen. Det är en sjuk känsla att fokusera så hårt att man kan köra på trots kroppens protester om att det är för jobbigt, att man måste sakta ner och vila lite och kanske ta en lägre vikt. Det är det bästa som finns att knyckla ihop protesterna till en liten boll och trycka på ännu hårdare, bara för att bevisa för sig själv att man visst kan. Det finns ju inga gränser för vad man kan göra om man bestämmer sig. Det är ju bara det det handlar om.

Annonser

Imorgon är en annan dag, liksom.

En sån där dag då man springer intervaller på ren vilja och höjer hastigheten utan att känna efter. Då man hoppas att varenda övning på cirkelpasset är världens jobbigaste, då man saknar sin bästa vän lite extra mycket och då allting känns lite grått helt enkelt. Det är en sån dag idag.

Föryngrade mig säkert en fem-sex år i alla fall.

Jag är ung och hipp nu. Slänger mig med ord som ”true story” och ”chill”, lyssnar på topplistor på spotify och har selektiv hörsel. Så har jag skaffat instagram också, som ett led i att försöka minska på åldersnojan. Madlin86 heter jag (vilket jag nu kan känna inte alls var särskilt ungt eller hippt. Borde kanske ha valt typ Madz med z eller så). Det går bra att följa mig där också. För er som inte kan få nog, menar jag.

När det svider så mycket i benen att man måste koppla bort hjärnan, det är då man vet att man kör tillräckligt hårt.

Åh vilket underbart pass. Jag var helt sjukt taggad och jag stängde bara av alla tankar och grubblerier och tokkörde. Från start till mål. Det finns ingen instruktör som Andreas, han är min idol kan man säga. Man slutar aldrig trampa när han säger åt en att ta i lite mer. Det är som att man hämtar krafter från ingenstans. Och hur trött man än kan bli på det där gymmet ibland, när man jobbar dag ut och dag in, alltid finns till hands och aldrig kan koppla bort, så kommer man inte ifrån att man har en liten extrafamilj där. Människor som ger så mycket energi att man är piggare efter 75 minuters spinning än vad man var innan. Människor man står kvar och pratar med alldeles för länge för att man inte riktigt vill säga hejdå. Det är guld värt, det där. Och jag är så glad för det.

Wild & crazy som jag är körde jag bovetegröt till mellanmål idag. Det är ungefär så långt utanför boxen jag vågar bege mig.

Klockan ringde vid 5, och tretton minuter senare stod jag utanför porten, redo att starta dagen. Det blev åtta km löpning innan jobbet, och även om det inte är en anmärkningsvärd sträcka som så, så var det åtminstone ett sätt att påminna mig själv om vad som krävs. Kan jag göra det när det är kolsvart ute, i minusgrader och snö, så kan jag göra det nu.

Efter jobbet cyklade jag hem, slängde mig på sängen och powernapade en smula. Vaknade lagom till mellanmålsdags (såklart) och funderar på att sova lite till nu innan spinningen. Idag ska jag trycka på med allt jag har i den där spinningsalen. Gå ut hårt och öka, liksom.

20120730-160249.jpg

Fit 2012- the sequal.

Jag jobbade öppning idag också, och jag kan väl inte påstå att det var någon rusning till gymmet trots det molniga vädret. Vet inte riktigt vad folk gör, tydligen finns det annat man kan göra istället för att träna (vilket låter jättemärkligt, jag vet). Det är vidare ingenting som jag anammat alls, så efter jobbet fick jag sällskap av Monica och Kristin för ett styrkepass med avslutande stakintervaller. Jag kände mig svag och seg i kroppen idag, vilket nog har med allergi och allergimedicin att göra. Det känns dock helt underbart skönt att vara tillbaka på banan igen vad gäller kosten. Har släppt en del vätska idag redan, och förhoppningsvis kommer det gå hyfsat lätt att tappa några kg såhär i början.

Imorgon öppnar jag igen så jag ställer kl på 5 och hoppar upp och kör lite löpning innan jobbet. Hard work – dedication, ni vet.